Vill ni veta något sjukt? Eftersom jag aldrig befunnit mig på en ridskola någon längre tid (typ sammanlagt fem timmar medan jag kollat på kompisars privatlektioner), så har jag heller aldrig gjort några direkt typiska övningar. Hemma har jag ägnat mig åt tömkörning i skog och mark för att få pållarna att lyfta benen och arbeta med magen, och utöver det har det bara varit arbete på volt och serpentinövningar för rörligheten. Men cavaletti? Aldrig! Jag har aldrig haft tillgång till ridbana, och än mindre någon hinderpark. Men ca. 150 meter ifrån stallet finns en parkeringsplats (fotbollsplanen ligger precis intill), och där dumpade Vägverket av en massa gamla stolpar efter att de bytt viltstängsel, med uppmaningen: "Ta det du vill ha!" Dessa stolpar är ca. 2-2,5 m långa och exakt samma grovlek som... Ni gissade rätt; en normal hoppbom..! Alltså har jag samlat på mig några som inte är alltför trasiga och gjort min egen "hinderpark" i ett hörn parkeringsplatsen. Det är sällan parkeringen används, så jag har den ofta för mig själv och har longerat där en del, samt tömkört på volt. Underlaget är väl inte så upphetsande, då det är vanligt grus, men det duger för de 10-15 minuterna jag kan spendera på sådana övningar i veckan. Julia är ju inte något öm alls längre heller, så det märks inte ens att det vore något annat än en mjuk gräsplätt hon travar runt på!

Men detta med cavaletti... Det märks att detvar vår första gång! Hahaha! Julia fattade inte att hon skulle skritta och trava över dessa fyra bommar, utan hon försöker ta ett djärvt längdhopp över allihopa (det blev ett avstånd på säkert 3 meter, lycka till Julia)..! Så hon hoppar, landar en tredjedel igenom och snubblar över de sista bommarna. Japp. Ingen hopphäst den shettisen inte! Men som vanligt med Julia så är hon långt ifrån dum och klurade snabbt ut uppgiften. Därefter varierade vi mellan skritt och trav över bommarna, samt även serpentiner emellan dem. Nästa gång ska jag be Jonas att fotografera!