Rocky. Min fina, genomgoa, underbara Rocky. 18 grader varmt i skuggan, strålande sol och fågelkvitter gjorde att vi inte kunde hålla oss från en ridtur i skogen. På med tyglar på grimman och barbackasadeln på ryggen (tycker inte att det är det minsta stressande att bli sadlad eller uppsutten på längre  ) och så bar det av. Vi hade jättemysigt, travade omkring på skogsstigar och Rocky snodde åt sig några grässtrån när han fick chansen. Sen tog det bara tvärstopp och han skulle hem. Hittills har jag varit väldigt försiktig med att säga emot honom eftersom jag vill att ridningen ska vara en kul grej, dessutom har han känts väldigt opålitlig dom få gånger sånna här situationer uppstått, men idag så kändes det säkert att ifrågasätta honom så jag bad honom fortsätta (för er som inte vet så är han en häst med mycket humör – mot människor, även om det inte märks så mycket utåt). Han snodde runt och skulle hem, jag vände tillbaka, han gick nått steg, vände runt igen, jag vände tillbaka, han börjar backa, snurrar runt på bakbenen, kastar irriterat med huvudet. Så höll vi på en stund, men han behöll lugnet. Det var precis som att vi hade en diskussion, ”jag tycker så här – ja men jag tycker såhär – men jag tänker inte göra så – nä och jag vägrar göra det du säger”, där ingen av oss tänkte ge sig. Tillslut kompromissade vi och red rakt in i skogen, slutet gott allting gott. Fortsatte trava omkring och ha roligt varvat med gräspauser.

Jag har ingenting emot att behöva diskutera med honom, jag tror snarare att det är något vi behöver ta oss igenom för att utvecklas tillsammans. Det som däremot stör mig är att inte veta VARFÖR dessa situationer uppstår, det gör det hela mycket svårare att reda ut och kunna undvika att dom uppstår. Vi är lika envisa båda två, men vad spelar det för roll att vi står fast vid vår åsikt när den andra ändå inte hör våra argument? 

Efteråt tränade jag lite i kapsonen med Liesma, hon är 99% frisk från förkylningen nu så vi kan komma igång igen! Hade tänkt göra travarbete på volt men vi nöjde oss med skritten för hon var så jäkla duktig, hon gjorde precis allt rätt och jag gjorde nästintill ingenting. Jag bara stod där och förvånades över hur duktig hon var, damen samlade sig till och med riktigt bra helt utan problem OCH DET HAR VI ALDRIG ENS TRÄNAT PÅ. Jäkla häst, vad hon ska vara duktig. Drömde mig bort och önskade mer än allt i hela världen att jag en dag kommer få sitta där uppe igen och känna DET DÄR. Visst har jag Rocky, men att få ta upp ridningen med Liesma är något alldeles speciellt, men hon måste vilja det själv också. Sen avslutade vi med att testa ”slutapunkten” som Marijke pratade om i en av sina videor i Mini Mastery kursen och det funkade faktiskt så det ska vi fortsätta med!