Framtiden är vår
Idag är en sån där bra dag, solen strålar, fåglarna sjunger, det fläktar alldeles lagom och temperaturen ligger runt 15+. När jag kom ut i hagen för att hämta Rocky stod Kadi och väntade på mig. Kunde inte motstå denna bedårande varelse så efter en stunds kompiskliande öppnade jag grinden åt honom och sa att vi kunde ta en cykeltur om han ville. Fram med cykeln och så bar det av mot crossbanan som ligger en bit upp i skogen. Kadi som varit riktigt jobbig att cykla med dom senaste gångerna höll sig lugn hela vägen, till och med så lugn så vi kunde utsätta oss för galoppintervaller utan att jag låg i diket eller ponnyn kom lös. Nästan framme låg ett träd över vägen så vi parkerade cykeln och gick sista hundra metrarna till crossbanan, Kadi spelade dödstrött och släpade benen efter sig. "Snälla lämna mig här vid grästussarna istället, jag orkar inte mer!" Jag genomskådade självklart hans skådespeleri. Så fort han satte hovarna i den mjuka sanden så var "tröttheten" puttsväck och han gick nöjd omkring med mulen i backen och frustade glatt. Och som alla hästar som varit på crossbanan tyckte han att det var såååå skönt att rulla sig (Liesma har blivit så exalterad att hon lagt sig med mig på..). När han skrubbat klart pälsen så sprang vi omkring som galningar (för er som inte vet så är en crossbana allt annat än plan), han bockade, hoppade jämfota upp i luften, satte av som skjuten ur en kanon och PEP av lycka! (Jag höll som vanligt på att dö av en härlig blandning astma och skratt) Sen flamsade vi hela vägen hem med våra galoppintervaller och konstigt nog var "tröttheten" fortfarande spårlöst försvunnen, konstigt va? Haha
Såhär fint såg det ut efter oss:
När jag kunde andas normalt igen hämtade jag in Rocky, blir så stolt över honom varje dag! Numera stannar han bara utanför stallet och sneglar misstänksamt in men går lugnt in om jag vänder mig och smackar åt honom. Förut kunde det ta tid, lång tid, att få in honom i stallet (och det har inte hänt något som gjort honom rädd, han har bara vägrat från dag 1). Nu står han dessutom lugnt i stallet och jag kan ha honom lös med dörren öppen! När jag skulle lägga på barbackasadeln idag så brydde han sig inte ens, förutom när jag överlyckligt tjoade ut godissignalen såklart! Jag har undvikit att använda barbackasadeln (eller bomlösa och hans egna) just för att han känts så stressad av sadeln. Istället har jag ridit barbacka och tränat sadelpåläggning separat. Nu känns det som att vi är redo att väva samman momenten.
Jag tyckte att vi skulle hålla till på inhägnaden, det tyckte inte Rocky och blev sur. I det läget vet jag att det är så många som skulle mana på hästen, tvinga den att "samarbeta" och kalla hans protest för dumhet och olat. Jag hoppade av med kommentaren "okej, men du får inte äta om det är det du tycker att du ska göra istället", men han gjorde inte ett enda försök att sträcka sig ner mot det välväxta gräset. Vi började gå tillbaka mot stallet när det slog mig att vi borde ta en tur i skogen istället. Vi vek av på en stig och jag parkerade honom intill en sten, lugnt och stilla stod han och välkomnade mig upp. Sen tog vi oss fram över stock och sten, under grenar och mellan träd. Rocky ville absolut trava där jag tyckte att man borde skritta försiktigt och försökte bromsa, han saktade motvilligt av för att sekunder senare tycka att trava var en lika bra idé igen så jag gav med mig. Vi travade omkring där i skogen och jag vågar säga att vi båda hade riktigt jäkla kul. Jag insåg att Rocky har minst lika mycket att bidra med till min personliga utveckling som jag har till hans, och jag är så tacksam över att det är just han som låter mig guidas på hans rygg, att det är vi som ska gå den här vägen tillsammans och att han har så mycket att lära mig.
Hur gör ni när era hästar säger emot er?
/Klara
Kommentarer
Postat av: Urhästen ✿ En blommig häst
Allt låter strålande! :')
Jag för dialoger med Orchidéa när hon misstycker. Det finns alltid en givande tanke, som kopplar samman hennes känslor och agerande. Så är det bara!
Svar:
Hippiegänget
