Utfrysning
Igår sa jag upp Lonis boxplats. Under en längre tidsperiod så har jag inte kännt mig accepterad för den jag är och förra veckan brast det rejält. Det finns inte ord till hur sårad jag känner mig, hur utstött jag är och har varit och hur ledsen jag är över hur människor beter sig. Jag är inte längre välkommen på volten eller i ridhuset utan måste följa regler för att ens få gå i mitten av dessa väggar. Jag får inte trickträna, ha Loni lös eller själv bestämma vilket huvudlag hon ska ha för dagen. Nya regler är satta.
Jag är inte välkommen på volten/ridhuset om inte Loni bär träns. Och eftersom jag ogillar bett så får jag endast använda ett godkänt bettlöst träns - ett klassiskt och tävlingsgodkänt hackamore. Det spelar inte någon roll om jag är själv på volten eller i ridhuset, Loni måste ha ett hack på sig på grund av säkerhetsrisken om hon skulle komma lös. Inget annat av mina bettlösa alternativ är godkända. Jag får heller inte ha henne lös eller trickträna då vi tydligen är en risk för andra, även trots att jag är ensam på volten/ridhuset. Kan inflika här att jag lovar er att jag aldrig skulle ha Loni lös eller ens hålla på med trickträning om hon vore en fara för mig eller andra. Fick även i veckan reda på att om man sysslar med sånt som jag håller på med så bör man flytta härifrån ögonaböj. "Här tar vi bara in tävlingshästar inom hopp och dressyr med mål!".
Jag har fått sagt till mig att skogsmullehästar inte passar in, att skogsmulleryttare inte passar in, att jag inte får göra vissa saker men att andra mer "proffitionella" ryttare får (man antar t.ex. att jag inte kan longera, så då får bara inte jag göra det, medans andra "duktigare" ryttare får), att jag inte får träna med min vagn (pajjar underlaget sååå mycket...), att min sadel är fjantig, att min häst är dunderklumpens fetaste häst, att jag får hålla mig i skogen istället och så vidare. Det tråkiga här är att det inte finns en kotte som har sett mig träna på volten/ridhuset. Det här är bara vad man antar. Förutfattade meningar.
Jag förskte få lite medkänsla över att jag faktiskt ska hålla en uppvisning nu på lördag med Loni, men jag får inte ha Loni lös på volten eller rida utan utrustning för den sakens skull. "Du är en risk för hästar och människor". Trots att hästarna oftast står i boxarna (tas in två/halv tre på dagarna) och att jag lämnar företräde om det skulle komma någon annan till volten/ridhuset så är svaret nej. Ett nej som absolut inte går att överklaga.
Det här är ytfrysning, mobbning. Bara för att jag "håller på" med andra saker inom hästsporten så accepteras inte jag för den jag är. Istället så stör man sig på mig och sätter upp regler utefter vad jag gör. Jag är "annorlunda". Och egenligen vill jag inte säga "annorlunda", för jag är jag. Alla är vi personer och vi håller på med olika saker inom hästvärlden. Det är bara det att jag är ensam med att göra detta på mitt sätt. Och detta gör mig till ett mobbningsobjekt. Flera personer mot en person.
Det är klart som fan att hästvärlden är tuff, vi alla är ju tuffa hästmänniskor hela bunten med olika åsikter om saker och ting och olika värderingar. Jag försöker skaka av mig allt som kommer rakt emot mig. Precis allt. Men jag mår så fruktansvärt jävla dåligt just nu. Det har kommit till en gräns där allt inte går att skaka av sig längre. Det har kommit till en gräns då jag faktiskt mår ännu mera dåligt än vad jag gjorde innan. Det finns personer som jag får en stor klump i magen av. De fryser ut, mobbas. Och tack för det. De har verkligen lyckats med sitt arbete som mobbare...
// Evelinn