Det senaste inlägget postat av mig var för precis en månad sen.. En månad sen satt jag i vagnen bakom en ömfotad Arkus som ändå höll lågan uppe och humöret någorlunda. Första gången vi kunde köra (på ängen dock) efter att han verkades och vart öm efteråt som resultat. Nu, en månad senare är Arkus nyverkad och öm igen. Vad ömheten beror på kan man ju gott spekulera i, men ingen vet garanterat vad det är då många duktiga personer inom ämnet säger olika svar till scenariot som utspelat sig med Arkus.

 

Jag vill gärna veta, för att kunna motverka det är svårt när jag inte kan så mycket och inte heller kan involvera mig och bestämma allt som sker kring Arkus. Men jag behöver verkligen de där körturerna med Arkus när vi galopperar i full galopp, lägger kilometer efter kilometer bakom oss och bara njuter av vad naturen har att erbjuda. Det kan jag inte med en halt Arkus, och det har han nu varit i 5 veckor. 5 veckor av ovisshet, smärta, rastlöshet, hjälplöshet, besvikelse gång på gång. Jag har gett upp litegrann, det gör liksom för ont i hjärtat att åka ut och se han ha ont och inte kunna göra något åt det. Eller att se han vilja göra något men han kan inte umgås på det sättet jag vill (körningen) och jag kan inte utmana och stimulera honom mentalt. 

 

---

Vi fick två körturer innan han vart verkad och öm igen. Två körpass som gjorde så mycket för mitt välbefinnande, som gjorde mig så genuint glad. En tur alldeles ensamma, lite vingligt och med dålig framåtbjudning men framåt kom vi iallafall, och en tillsammans med Anna och Sikill där turen bjöd på tappade boots, klättring i skogen på små skogsstigar bland rötter,stenar,träd och trånga passager med Arkus och vagnen(!),ett träns som gick sönder, full galopp, strålande sol, piskande regn, hagel och ett klädombyte mitt i skogen ;) 1 mil tog vi oss den dagen. Och det var så underbart, så enkelt men så jäkla kul. Det känns så orättvist att Arkus ska bli så öm att vi inte kan göra sånt här. 

 

 

Min mamma vart sjuk och flögs till Umeå för två operationer i hjärnan med en följd av rehabilitering på sjukhus i ett antal dagar så det har sugit energi från mig också. Det finns inte så mycket mer energi än så just nu och jag hoppas att ni förstår ♥ jag vill få tillbaka intresset för hästar och stall igen så fort som möjligt och om mindre än en vecka är det faktiskt sommarlov. En resa bokas närsomhelst till skogsmullen aka Klara vilket känns skönt, lämna staden och det tunga täcket som ligger över min vardag just nu. En hel del jobb kommer det också bli, som ska gå till en wagonett till Arkus och min bal i 3:an ;)