Jag är en tvättäkta kvällsmänniska. En riktig nattuggla skulle man kunna kalla det. Summan blir att jag sover länge på dagarna, vilket känns som väldigt mycket slöseri på de allra finaste timmarna. Jag älskar mornar egentligen, speciellt när solens strålar skiner utanför fönstret. Annars så är det stilla och tysta lugnet är så fridfullt.  Tråkigt nog så upplever jag det inte så ofta när jag är ledig, vilket jag i natt försökte ändra på...

 

I natt någon gång bestämde jag mig för att cykla till Loni tidigt, tidigt för att sätta på betesreduceraren och låta  henne gå med den några timmar. Jag hatar egentligen betesreduceraren då då hästarna blir så låsta med den, men jag vågar inte chansa så mycket med Loni nu när hon inte motioneras någonting utöver de stegen hon tar i hagen. Jag låter henne gå med den några timmar nu på dagen och så åker jag ut ikväll och befriar henne om hon inte har klätt av sig den själv vill säga. Skulle inte förvåna mig om jag får gå på betesreduserarjakt.

Aja, sagt och gjort så trampade jag iväg på cykeln redan vid halv 6 imorse. Med tanke på att jag bor väldigt centralt så tog det en bra stund innan jag skymtade hagen, men när jag väl kom fram så slog jag mig ner och käkade frukost medan hästarna betade omkring mig. Det var så fruktansvärt mysigt..! Senare så la sig häst efter häst sig ner i gräset och vilade och jag måste då säga att mysfaktorn var maxad. Jag hade som tur med mig kameran och försökte fånga ögonblicken på bild så att jag kan komma ihåg hur fruktansvärt mysigt vi hade det där på morgonen. Förhoppningsvis så kanske jag snart lär mig att ta tillvara på mornarna framöver.

 

Nä hörrenini, nu kom jag precis hem och ska sova, för det missade jag göra i natt. Oupsi ;)