Vi ger hela tiden våra hästar egenskaper de sällan besitter, och känslor de än mindre skulle haka upp sig på. Samtidigt tar vi ifrån dem rätten att utrycka vad de faktiskt känner, tycker och vill! Hur kommer det sig? I mångt och mycket tror jag vi måste se till hur vi projicerar* våra egna behov och åsikter på våra hästar. Människan, inte minst hästmänniskan, är i behov av både rutin och kontroll. Utan att vi skulle projicera vår vilja på denna individ vi juridiskt har rätt att bestämma över, då skulle vi helt enkelt vara tvungna att inse att vi tar oss rätten över en annan individs kropp och huvud. Utan projiceringen skulle vi alltså vara diktatorer. Vi skulle kort och gott inte kunna göra allting vi gör med gott samvete!
Anledningen att denna fråga väcktes denna gång var för att vi diskuterade detta med hästar som ”vill komma in i stallet”. Vi var alla överens om att hästen mycket väl kan vilja komma in i stallet, men att vi inte får missa det större perspektivet: Varför?

När mina hästar ser mig komma med en grimma i handen så vill de också gärna in. Men utgår jag från att de vill in i sina inneboxar och stå i 12 timmar? Nej, istället ser jag det som så här: Om mina hästar följer med mig från hagen så kommer de undan från insekter, de får en rykt, vi kan umgås i en annan miljö än de vanligen befinner sig, vi sticker ut på en promenad/markarbete/körtur. Om jag stänger in mina hästar i varsin box, ger dem det foder de ska ha och sedan väntar, då vill de ut igen efter två timmar. Då erbjöd jag ju inget roligt! Då hade de trevligare utan att stå instängda.

Det är lite detta med projicering jag vill att vi ska tänka på i vår hästhantering: Känner hästen verkligen så här, eller har jag bestämt mig för att hästen känner så för att lätta min egna känslomässiga börda? Är hästen verkligen bekväm med att svettas i hagen för att jag tycker att hästar inte ska klippas? Trivs hästen med att stå i en box 12 timmar, eller är det bara något du vill tro för att din hästhållning ser ut så?

Det jag vill säga med detta inlägg är att vi borde ta ett större ansvar för vad vi själva känner, och därmed ta ett större ansvar för att känna in vad andra känner. Jag vet att mina hästar inte alltid håller med mig. Och det är helt okej! Sedan får situationen avgöra om det är värt att göra en diskussion av det eller inte. För jag hoppas att ni inte anser att ni själva alltid har, eller ska ha, rätt?

*Projicering – Att spegla sina egna känslor på en annan individ för att lätta sin egna känslomässiga börda.