Igår var vi som sagt på Gladö för uppvisning i ridning utan huvudlag och trickträning. Transportresan dit tog inte många minuter men vi körde fel, in på en smal smal väg med stora diken på båda sidor och ganska trafikerad av motorfordon i alla storlekar. Försökte vända några gånger, vilket gjorde Loni jättenervös där inne i transporten då det var så mycket liv och rörelse utanför, men vi kom runt med vårt långa ekipage till slut och svängde till sist in hos Gladö istället. 

 

Väl framme så fick vi ett trevligt bemötande och efter det så började vi värma upp lite i deras ridhus. Vi checkade mest av gas och broms och tricktränade lite smått innan vi skulle in på banan. Jag var väldigt väldigt nöjd över vår insats i ridhuset och gick ut till paddocken taggad, men smått nervös. Nervositeten kom nog för att vi aldrig gjort något liknande innan, men med Lonis lugn så kunde jag verkligen slappna av. Nervositeten släppte bara med och mer ju mera tiden gick.

 

Ute på banan kom jag in i träns och red runt lite i trav och galopp några varv för att sedan ta av tränset. Det blåste väldigt mycket emellanåt och eftersom vi var på nytt ställe och allt så måste jag bara höja Loni till skyarna över hur duktig hon är. Hon är så klok och lugn på nya ställen. Inga bekymmer för henne trots att det var "typiska tittgrejor" i närheten. Jag är så nöjd över oss och vår insats. Jag litade på magkänslan och vi gjorde det absoluta bästa vi kunde trots att vi inte haft träningsmöjligheter. Hon tog varje galopp, varje sväng och varje halt klockren. När vi kom ut från inhängnaden så var hon väldigt populär att klappa på och trots att hon är så "stor" så sänkte hon huvudet för allra de minsta barnen så att de också kunde få klappa. Åh, vilken underbar häst jag har!

 

Det kom fram en liten tjej som ville klappa Loni där i slutet och sa: "När jag blir äldre, då vill jag bara rida bettlöst och vara precis som dig." Jag är överväldigad av berömmelse! Tack Gladö och Alexandra för inbjudan!