Jag är en sån. En som har sån sjukt dåligt tålamod. Jag är bra med barn, pedagogisk och lugn. Inte sån typ av dåligt tålamod. Det är mer det här att låta saker ta sin tid har jag väldigt svårt för. Jag har bra och dåliga perioder såklart, ibland är det enklare och ibland mycket svårare.

 

Just nu är det mycket som ska ta den tid de tar, och när jag skriver de orden läser min hjärna upp de med den här retliga rösten som alla lärare, ridlärare, föräldrar, vänner har haft när de sagt det till mig. Tid är nått som jag inte alltid haft.

 

Den här egenskapen har gjort att jag ställt upp på så mycket roliga saker som i slutändan förstört mig, det har fått mig att fronta en stressrelaterad depression. Det har fått mig att sitta uppe klockan 12 på natten med gråtångest-attacker, det har förstört mig innifrån. Att känna sig så hjälplös. Det har fått mig att sjukskriva mig två veckor innan sommarlovet för jag inte haft tid/ork att avsluta terminen i skolan. Det har gjort att jag bytt intresse och ståndpunkt en miljon gånger fram och tillbaka. Det har hindrat mig att skaffa mig kunskap och erfarenheter, för att istället falla tillbaka på gamla vanor och gammal kunskap. 

 

Jag vill så gärna att Arkus ska vara frisk. Jag vill så gärna att han ska leva det liv jag vill ge en häst. Jag vill så gärna vara med Han med stort H. Jag vill så gärna göra gott för alla mina vänner och mina kära. Men det går inte för allt kan inte hända nu. Och jag kämpar, varenda dag. Mer eller mindre.